Jacob Burnett talar i Kafka for the Twenty-first Century om den västerländska humanismens förlust av det transcendentala centret – och han gör det huvudsakligen i relation till Friedrich Nietszches förkunnelse om Guds död, dess hammarfilosoferande (Twilight of the Idols or How to Philosophize with a Hammer, orig. Götzen-Dämmerung, 1889). Det transcendentala centrets frånfälle fungerar dock
Ofta talar jag om patologi och patologisering (har jag märkt, att jag använder just dessa begrepp); och alltid, i dessa ofta förekommande fall, avser jag att mena vad jag kanske inte alltid särskilt tydligt säger. Helt säkert aldrig tydligt säger. Att fånga meningen i skriften avhjälper, det förtydligar. För mig. Att patologisera är en specifikt
Jag har börjat förundersökning till en längre litteraturvetenskaplig essä, och som förväntat, skjuter stickskott ut och iväg mest hela tiden: intressanta doftspår som det känns mig omöjligt att inte (för)ledas av. Lägger dem därför här, för att på så sätt upprätta en sorts tankens hygienregim, för att i möjligaste mån undvika den där sortens kittlande
I förrgår var röda linjen försenad på grund av omlagd trafik. Det var en demonstration. SL kallade det protestaktion. Om och för eller i motstånd till vad, det är jag fortfarande inte helt och hållet på det klara med. Gissningsvis handlade det om budgeten. Katastrofbudgeten. Antingen i relation till hela dess regressiva jävlighet eller i